Allan Kardec
Allt började i Amerika på 1840-talet när mystiska fenomen inträffade som skulle komma att kallas de snurrande borden eller borddans. Det frambringades i samband med märkliga omständigheter ovanliga ljud och knackningar utan tydlig och känd orsak. Utan anledning kunde bord lyfta och röra sig. Nyheten om fenomenet spreds sig snabbt genom Europa och övriga världen.
År 1804 föddes Hippolyte Léon Denizard Rivail under pseudonymen Allan Kardec i Frankrike. Han kom att intressera sig för dessa fenomen när han studerade undervisningssystem i Schweiz. Han var en akademiker, vetenskapsman och språkforskare som talade fem språk och översatte bl.a klassisk litteratur.
Allan Kardec var medlem i åtskilliga vetenskapliga sällskap, såsom Vetenskapsakademin, Arras Kungliga Akademi m.fl. År 1831 belönades han med ett pris för monografin ”Vilket undervisningssystem är mer i harmoni med tidens behov?”. Bland hans andra arbeten framstår: ”Kurs i teoretisk och praktisk aritmetik”,enligt Pestalozzis metod (1824), ”Presentation av en plan för förbättring av allmän undervisning” (1828) och ”En klassisk grammatik över det franska språket” (1831).
Det var 1854 som Professsor Rivail (Allan Kardec) hörde talas om de ”snurrande borden”, ett medialt fenomen som skakade om Europa. I Paris genomförde han sina första studier av Spiritismen. För den nya vetenskapen tillämpade han den experimentella metoden: det vill säga, han ställde aldrig upp förutfattade teorier; han observerade mycket uppmärksamt; han jämförde och härledde konsekvenserna; han letade alltid efter anledning och logik i fakta. Han ifrågasatte Andarna, gjorde anteckningar och organiserade de data han hade. Det är därför han kallas Spiritismens kodifierare. Lärans författare är de Högre Andarna. Från början var Rivails mål bara att lära sig själv.
Först senare, när han insåg att materialet hade bildat en kunskapsbas och hade en läras omfattning, beslöt han att publicera boken för allas utbildning. Således gav han ut Andarnas bok den 18 april 1857. Han antog pseudonymen Allan Kardec, för att skilja de spiritistiska arbetena från de pedagogiska arbeten han tidigare publicerat.
I januari 1858 gav han ut Revue Spirite och i april samma år grundade han Paris’ Sällskap för Spiritistiska Studier. Strax därefter publicerade han Vad är Spiritismen (1859), Mediernas bok (1861),Evangelium enligt Spiritismen (1864), Himmel och Helvete (1865) och Genesis (1868).
Spiritismen är en lära baserad på filosofisk, etisk-moralisk och vetenskaplig grund. Filosofin studerar människans liv ur etisk synvinkel och tar upp våra grundläggande livsfrågor. Ur etisk/moralisk aspekt studerar vi också orsakerna till mänsklighetens lidande, kristen moral och diskuterar utövande av godhet och barmhärtighet i det dagliga livet.
Vetenskapen studerar och försöker förklara fenomen som händer med anden som har lämnat kroppen och relationen med den fysiska levande kroppen samt vilka lagar som reglerar fenomen och Andarnas liv bortom den andra sidan.